Våga vara nyfiken?

Våga vara nyfiken?

nyfiken

Våga vara nyfiken?

Varför ska man egentligen lära sig mer? Räcker det inte med det man redan kan?

Jo, det räcker ju om man känner sig nöjd med livet och inte tycker att det har mer att tillföra, men det låter ju oerhört tråkigt om det skulle vara så.

Under hösten 2020 har jag, bland annat, studerat halvtid på Högskolan I Jönköping. Jag har förkovrat mig i skrivandets sköna konst genom kursen Litterär gestaltning, del 2. (Den första delen gick jag för många år sedan på Högskolan i Växjö.) Det har varit mycket inspirerande och nyttigt och gett mig vänner som jag nu fortsätter samarbetet med.

Det är aldrig för sent att lära sig mer.

Vem kunde tro att jag, som varit direkt teknikfientlig och ytterst ovillig att lära mig, nu har släppt de första inspelningarna med mina egna sånger? Det tog mig flera år, och tusentals timmar, att lära mig arbetet i studion, men trägen lönar sig. Jag har fortfarande mycket, mycket kvar att lära, men någon gång får man helt enkelt bestämma, att det är "good enough". Två sånger ligger nu på Youtube, under mitt namn, i form av filmer.

Ja, ytterligare ett område att utforska! I coronans spår, då jag är i karantän tillsammans med Jesper, har jag även lärt mig att göra film av stillbilder. På så sätt har jag kunnat föreläsa nästan som vanligt och dessutom är det jättekul att göra film.

Att vara nyfiken är, tror jag, det viktigaste i livet. Genom att vara nyfiken, istället för att duka under av oro när livet kräver mycket av en, får man en riktning framåt. Rädsla är ingen bra känsla. Den tenderar att förminska en just i den stund man behöver avancera, känna sig modig och stark. Att vara nyfiken istället för rädd, kan ge en just den kraft man behöver för att kunna ta det där ynka lilla steget man behöver ta för att gå framåt.

Att tänka:  "Hm. Det här var intressant…", istället för att lyda första reaktionen att försöka undvika det svåra.

Att tänka framåt istället för bakåt. Genom att bli medveten om att tanken påverkar ens agerande, så kan man medvetet styra in sig i den riktning man vill gå. När man sedan tar det där viktiga, medvetna steget framåt, så visar man både sig själv och omvärlden att man kunde. Det var inte svårare än så. Ett enda litet steg förändrade allt - till det bättre. Och man får mod att ta ännu ett steg...och ännu ett...till slut kan man klara det man nyss trodde var omöjligt.

Mod är inget som kommer till en, det är någon man får se till att ge sig själv. Men en sak är säker: det ska mycket till innan man ångrar sig. Mod föder mod och får en att växa, istället för att krympa.

Utmana livet och lära sig mer? "Varför", frågar sig vissa. 

"Varför inte", säger jag, som numera inte längre är rädd för tekniken. Tycker till och med att det är kul!

 

Tillbaka